Nu har domslutet som överklagades till Hovrätten för Västra Sverige kommit. Ett mycket uppmärksammat mål rörande förekomsten av invasiv parkslide på en fastighet har nu fått sitt avgörande i Hovrätten för Västra Sverige. Målet (T 4010-24) överklagades från Uddevalla tingsrätt (mål T 83-21), som tidigare hade ogillat köparnas krav på prisavdrag och skadestånd1…. Hovrättens dom, meddelad den 3 juni 2025, innebär en viktig klargörande i frågan om parkslide kan utgöra ett fel i fastighet, även om det i just detta fall inte ledde till framgång för köparna.
Köparna förvärvade en fritidsfastighet på Tjörn för 2 580 000 kr i april 2019. Efter tillträdet i maj 2019 upptäckte de att fastigheten hade omfattande bestånd av parkslide (reynoutria japonica) Parkslide är en snabbväxande växt med kraftigt rotsystem som kan begränsa markanvändning och potentiellt skada byggnader och ledningar. Växten är svårbekämpad och saknar säkra metoder för fullständig utrotning på kort sikt. Köparna menade att detta utgjorde ett dolt fel eller avsaknad av en kärnegenskap, vilket berättigade dem till prisavdrag och skadestånd om 1 980 000 kr. Säljarna bestred detta och hävdade att parksliden inte var ett fel, att den var synlig och att köparna brustit i sin undersökningsplikt, samt att säljaren inte haft någon upplysningsplikt.
Tingsrätten fann att fastigheten, en fritidsfastighet i ett naturområde, inte avvek från vad en köpare med fog kunnat förutsätta trots parksliden. Växten ansågs kräva underhåll liksom annan natur, men hindrade inte användningen som fritidsfastighet och saknade inte en kärnegenskap. Avgörande var också att förekomsten av parkslide var synlig (synbara vinterståndare och nya skott fanns vid visningen) och därmed inte var dold. Köparnas undersökningsplikt ansågs därför omfatta att utreda växten närmare, vilket de inte gjort. Säljarens agerande ansågs inte ha varit svikligt eller stridit mot tro och heder på ett sätt som reducerade köparnas undersökningsplikt. Köparnas käromål ogillades.
Hovrätten instämde i tingsrättens slutsats att köparnas talan skulle ogillas men gjorde en delvis annan rättslig bedömning i frågan om parkslide utgör ett fel:
Fel i fastighet: Till skillnad från tingsrätten ansåg hovrätten att parkslidens omfattande utbredning visstutgjorde ett köprättsligt fel. Skälet var att det krävde underhåll som gick utöver det normala för en fritidsfastighet (enligt sakkunniga nära på dagligen under växtsäsongen för att hållas borta), och att växtenbegränsade möjligheten att använda marken på förväntat sätt, t.ex. vid grävning för ledningar. Flera sakkunniga bekräftade också att känd parkslide påverkar fastighetsvärdet negativt. Hovrätten höll dock med tingsrätten om att det inte var visat att parksliden utgjorde en påtaglig risk för skada på byggnader eller ledningar. Enstaka plantor utgör inte heller per automatik ett fel – bedömningen måste göras utifrån beståndets omfattning och påverkan.
Köparens undersökningsplikt: Trots att parksliden ansågs vara ett fel, fick köparna inte rätt att åberopa det. Hovrätten fann, liksom tingsrätten, att förekomsten av parkslide varit synlig vid visningen (synliga vinterståndare och skott). Även om köparna inte nödvändigtvis skulle känna till just parkslide, borde den synliga och omfattande växtligheten ha föranlett en närmare undersökning, t.ex. genom att ställa frågor till säljare eller anlita botaniskt kunnig person. Köparna hade inte fullgjort denna undersökningsplikt.
Säljarens upplysningsplikt: Hovrätten bedömde att säljaren (Jeanette Forslund) inte agerat svikligt eller mot tro och heder genom att inte informera innan kontraktet. Hon ansågs ha betraktat skötseln som normalt underhåll. Dessutom hade hon informerat köparna om den besvärliga växten efter kontrakt men före tillträdet, utan att köparna ställde följdfrågor. Någon upplysningsplikt som skulle åsidosätta köparnas undersökningsplikt förelåg därmed inte.
Avsaknad av kärnegenskap/Skadestånd: Argumentet att fastigheten saknade en kärnegenskap avvisades också, delvis eftersom felet var upptäckbart inom undersökningsplikten.
Hovrätten fastställde tingsrättens domslut i huvudsaken, vilket innebär att köparnas talan ogillades. Köparna ålades att ersätta säljarnas rättegångskostnader i både tingsrätten (med viss justering av beloppet jämfört med TR:s dom) och hovrätten.
• Parkslide kan utgöra fel i fastighet: Hovrätten klargör att omfattande parkslide som kräver onormalt omfattande underhåll eller begränsar markanvändningen på ett oväntat sätt kan bedömas som ett fel. Detta är en viktig signal för framtida fall.
• Köparens undersökningsplikt är central: Även om en växt bedöms vara ett fel, bär köparen risken om felet borde ha upptäckts vid en noggrann undersökning. Synliga tecken på omfattande växtlighet (som vinterståndare och skott) utökar undersökningsplikten.
• Vikten av att ställa frågor: Om köparen iakttar något som kan vara av betydelse, måste frågor ställas till säljaren. Avsaknad av specifik botanisk kunskap fritar inte köparen från att undersöka synliga förhållanden närmare.
• Säljarens upplysningsplikt – gränser: En säljare har inte en absolut upplysningsplikt om allt de känner till. Upplysningsplikt kan föreligga om säljaren känner till något av avgörande betydelse för köparen som denne inte kan förväntas upptäcka, eller om säljaren agerat illojalt. I detta fall ansågs säljarens kännedom och agerande inte nå upp till den nivån.
Denna dom understryker vikten av en noggrann och vaksam undersökning av fastigheten, särskilt av mark och vegetation på naturtomter, samt vikten av att ställa frågor om allt som verkar avvikande. Det är här jag skulle säga att Invaterms besiktningstjänst kommer in.
För säljare är det fortsatt rådligt att vara transparenta med kända förhållanden som kan uppfattas som problematiska, även om man själv ser det som normalt underhåll.
Hela domen går att beställa från Hovrätten på tele: 031-701 22 00.
Källa: Hovrätten för Västra Sverige Målnr: 4010-24.
Ovan text är skriven av: Andreas Granbäck, Invaterm
Advokatbyrån Tihinen har också kommenterat Hovrättens dom, läs mer här.